att det beråttiga separatisterna, vit wår gra sakramentets mottagande af de förra och tillsammans med de sednare? Fram loser ej klarligen ur deras beteende ej blott en den ömkanswärdaste förwillelse och förständslöshet, utan oc detta and liga phariseiska högmod och inbilskhet om egna meningars och eget förehållandes rigtighet, och denna ochristliga intoleransi) som äro wanliga hos läsarne och komma dem, att lifsom deras fordna fjälsförmandter, tacka Gud att de ej äro fom andra menniskor, samt att anse alla andra, som ej dela deras många förnuftslösa åsigter och ej förhålla fig såsom de för ochrisina irrläriga, oomwända, stadda på wågen till ewig förtappelse oh fördömelse — nå. got, fom ide alls wittnar om cjristlig tro och kärlet utan om raka motsatsen. Ser ej herr Trottet hår tydligen detta skryt och prål med samwetsömhet, fom ej heller är så owanligt bland dem? Det är wisserligen hårdt, att någon skall straf. fas för det han ej will begå nattwarden; få bör det åtminstone synas alla religionge och samwetsfrihetens wänner. Man fan oc fänna medömkan med de omnämnda separatisternas förständsblindhet och ofunnighet, om derigenom deras samwete wecrligen dlifwit få ochristligen ömtåligt; men att den påarifaffa inbuskhet, den oc djristliga intolerans, detta foraft och wråängsinta omdöme mot fina lärare och medchristna, fom uttalar fig i deras mår gran att begå nattwarden och deras förklaring öfwer dess orsak, fick fin tillbörlis ga näpst, det skall ingen tänkande beklas ga, (ehuru inf. för fin del skolat anse en aga, fom man amvånder på trilffa och egensinniga barn, lämpligare ån fängelse wid watten och bråd) säwida de derigenom kunnat rättas och återbringas till förnuft. Men, fom detant år, år ingen oefterrättligare än religionasfantaften, ty om man än stotte honom i mortel, få etc. etc. k.) Tänk sjelf, herr Trot:et, om inom den församling, hwars herde han är, nägra så ömtåliga samweten funnos, att de för några olifheter emellan deras oc) hr Trot. tets religiösa äsigter, eler mev anledning af något i hang uppförande, fom de ans sågo för fyndigt, t. er. att han danjade (hwilket enligt de fig få fallande wäcktes pästående, år ett djefwulens våhitt) anjåi) Jntolerans, ofördragsamhet, otålsamhet. fy Om man stötte en dåre i morteln, med en stötare. säsom giyn, få går dock hang galenskap ide ifrån honom. Ordsp. B. 27: 22.