Norrländska Korrespondenten – 3 juni 1857, sida 2

fulla min till djupt, nästan förfäradt allwar: Jag hovpas att grefwinnan icke fjuns ger mera, jag märker att luftröret är ytterst käneligt, och att fång fan hafwa högst farliga följder. Jag sjöng förr, men längesedan har jag lagt bort alla cavatinor. Min inre känela fade mig art jag för min hälsas skull borde afhälla mig från fång. Sjar grefwinnan också afsagt fig pens selns bruf? Syelt och Hållet. Det war förträffligt. Den lutade ställning, fom denna konst fordrar, pinar bröstet, och ökar detta wemod, hwari grefwinnan försjunkit. Tar grefwinnan någon kropsröretse? på en wecka har jag icke lemnat dens na bviloftel. Syivpofrated sjelf har ingifwit grefs winnan denna tanke; med en få spåd och ömtålig kropp, fom grefwinnans, wore det oförständigt att utfärta fig för allt tröttande och retunde. Adtså, ingen dans, tagen wals, synnerligast ingen ridt, följ mina föreskrister efter bofitafs wen, oc) tag in bwad jag föreskrifwer,