Norrländska Korrespondenten – 3 juni 1857, sida 2

odla dina angenäma färdigheter. Du har en tjusande röst, det finnes stycken, hwilka du sjunger få wäl fom öfwade skädespelerskor, hwarföre stär nu diit piano stängdt sedan flera månader? mMin win, sedan någon tid Har jag en riktig fasa för all musik; blotta åfy nen af mitt piano gifwer mig en nerf frafning. MNå, uppoffrom då musiken; Men hwart har din pensel tagit wågen? Jag min nes att du fom flicka målade blommor, få lifliga att man lockades att lufta på dem. Lifmäl fer jag ide till din färgläda, od) din Victoriahund ligger hela da: gen på din palett. Yr det mitt fel att alt ywad jag tecknar eller målar alltig synes mig långt under medelmättan? Om du ide will göra mig ledsen, min söta wän, så twinga mig ide att ätertaga pensltar, fom jag aldrig i mitt lif welat hafwa rört. Jag kommer ockjå iväg att du i böårjan af wårt giftermäl hade ett usje, fom befordrade din helsa; du begugnude mina ridhästar, och alla menniskor beun drade dia djerfhet och ditt bedag; du fatt til häst, fom den yngsta B.ilyrian.