Norrländska Korrespondenten – 30 maj 1857, sida 2

Och från Petersburg på dan, Genom fina hundra länder, Gör han refan ned til Bender och fer om fin wån Sultan. Så de store, fom ha makten, Prata, för att of förmå Jaka allt de föreslä, Och det hör till riksdagstakten. — Om det än inwändes då Hindret utaf bergens äsar, Sjöar, djupa träst och mäsar, Lappri! swaras — allt fal gå Blott af vrat wi ej förbrylla. — Sjöarne de funna fyllas, och der berg wi stöta på, Går ju an att dem wi språnga; De ej wagnen skola fånga, Än få höga de må flå. Ja, de junkrar, wåra herrar, Aldrig fela vå resurs, Wilja icke till fin ffjuts Längre nyttja dondens märrar; Ty de måste komma fort Och fom herrskapv äka stort. Wårst, att de få rysligt dräka, — Aldrig dagen räcker till —