Norrländska Korrespondenten – 27 maj 1857, sida 3

för honom fom bade frälft en själ ifrån böden. De kände att det ide är det bögsta och beligaste medlidande att hjelpa en menniska ur kroppsligt elände; uran att rädda och styrka det arma hiertat. fom har sarat fig sjelf o fom werloen bar utkastat för art nedirampas i dep egna oförsonta brott. Han upvtådte snart burit swårt der gått bans wor iill bjertat att öfmergtif wa sitt fordna hem, hworifrän fartigdomen drifwit benne. Wid efterfragan fana han, att lagenheten kunde återfås, emedan hon belt nyligen blifwit uppläsen åt löst solk. Den tid han egnade till buseis oc lågenhetens fullfomliga inändsartande war lyckkigt anwa änd. De fonderslagna fensiren gjordes nya, wäggarne vutsades. jordtäpporna nygräfdes och planterades, plank och hidar återssålldes, Ända till den gamla porten återställdes i sitt sordha fit, od ban foresalte fig att nastu är stulle, tifafom i hans barnär, en winstock ranka fig deromkreing, samt bjuda den frukt och grönska som hans ivher i lifstiden få älskat. pan söfte tillika att från fån flitded