dödat henne. DÅ då började darnen högljudt skrika: Den frammande mannen har dödat mormor. Men dwalan warade icke långe; Ljus fet trängde äter till ögat, od bjertat för. nam en glädje, fom endast fan kännas af en mor, ywilfen länge utsätt tårar, men hastigt stadar den oförwäntade skörden. uvgefwer jag för att få fe ditt ansigte? fåt mig åter höra din fåra röst, min fon. Men sonen hade förswunnit. Wid sin äterkomst medhade han läder heter, sådane som aldrig förut warit i det fattiga, halft underjordiska bonings: tummet och bhwilfa rifa ämnen til glädje för de halft uthungrade barn, hwilka deltogo i den lilla måltiden! Hwilken god främmande nan, sade den förnöjde gossen. umi böra ide mera kalla honom den främmande, utan wår morbror, fade lila Margreta, få har han sjelf sagt til mig. uhwarföre böra wi del 3