Norrländska Korrespondenten – 27 maj 1857, sida 2

Lni c osst12m.: ?Ietw— — fig in, fom beswarade hans bultning, ljöd i en ton, fom inträngde til hans själs innersta. Ran ni gifwa mig någor att äta? Jag har rest lång wäg, od är hungrig. ySitt ner, wid bordet, herre. Jag önskar att jag hade något bättre att bjus da er. Men ni är wälkommen till wir ringa måltid. Och hon lade brödet och knifwen frame för honom. Med darrande hand afffar ban en skifwa. Det yngsta barnet, fom warseblef hang rörelse, hwiskade med en förebrående blid: nMormor! ni fade att jag skulle få twå stycken till qwällsward, emedan hår ide war någon middag. y,Tyst NRidjard, fade den lilla foftern, och lade fin arm omkring hans hals. Den återkfomne wandraren bideböll med möda sin förställning, då han säg de djuva slrynklorna på det ansigte fom fordom war få behagligt. uHafwen j blott denna brutna bröds bulla, jag fruktar, att sedan jag tagit deraf, den ide räder till för er och edra twenne små.