— Från Stockholm skrifwes för den 14 dennes: Generaltulldireftören f. d. statsrådet Filhreus företager i morgon en längre inspektionaresa åt rikets westra och södra orter, derwid tilläfwen yrs äfwen Köpens hamn torde lomma att besökas. MNotaris en i tullstyrelsen protokollssekreteraren MN. Arfwidsson lärer komma attmedfölja ge neraltulldirektören säsom sekreterare. En resa i Östersjön. Skeppet Milfelmina, kapten Peens schau, fom den 23 April ankom till Lys bect från Riga med last af linfrö har gjort en så långwarig och farlig resa i Ötersjön, arr wål ett motstvycke dertill hör lill sallsynthererna. Den 2 Januari lemnade kapten Penschau Bolderaa, och hade redan följande dagen hunnit till Domesnaes, då en häftig form twang honom att wända om, Janan han kunde uppe nå hamnen hade ftormen redan lagt fig; och hans fartog omgafs nu på alla fi pdor of isblock, fom sammanpackade sig all: tätate och tatare, så att han i twenne månader war innestängd af isen och helt och hållet afskuren från förbindelse med fuften. Blott af wargar erhöll manffas pet ofta besök och flera af dessa bhungrir ga gäster, fom kommo en och en i fender ofwer isen, blefwo skjutna. Emellertid bör jade hela hopar af wargar att infinna sig, met hwilka ett wåldsamt motstånd ej ansågs rådligt, hwarför manskapet, sedan asla fartygets luckor blifwit noga tillftång: da, drog fig ned i steppets rum och de objudna gåsterna fingo efter behag spat. sera på dåd. Då lvckligtwis fartyget war rifliat försedt med proviant, funde man. stapet uthärda under denna långa pröfwotid och fartyget, sedan slutligen den 11 April isen blifwit sönderbråkad, den 23 Avril, efter 111 dagars resa, wålbehållet inlöpa till Tramwemände. (BA) Ziggargubben. Ensam wandrar jag på heden, Långt ifrån min darnroms eden, Stödd uppå min tiggarstaf, Qwällen skymmer, solen skrider Badom berget, hwad det lider, Och jag fryfer, hungrar, qwider — Stänk, o Gud! mig snart en graf! Ad! de dagar äro flydda Då jag egde bröd och hydda Ait få dela med en wän. Men nu år jag fattig worden — Hjertat brista will wid orden: Jag har ingen uppå jorden Som hugswalar tiggaren. När fom solen går ur hafwen Får jag fatta tiggarstafwen Wännen på mitt ödes haf! Och, på honom stödd, jag wankar Fram mitt lif i sorgsna tankar, FJlsjla om aåäna min lefnads anfor