ma mennista är fig sielf olik, under fer: stilda tidepunkter af fin lefnad. Richard Jones uvveböll sig så litet som möjligt på sin färd, knappast nog för nödwändig sömn och forfriskning. Han samtalade ej med nägon. Hans egna tankar gäfwo honom nog att syssla. Då han kom nära det ställe der han war född, funde har knappt lägga band på fin otålighet. De snabba hjulen tyd teg ide gå hastigt nog, 08 afständet gränslöft förlängas. Han lemnade bdiligensen, ywillen ej hade fin wäg till den del af byn, der hans föräldrars koja war belägen; han uppsökte ensam fäller. Han wille gerna wid sin ankomst wara alldeles okånd oc) han gladde fig åt den angenäma öfwerraskning han snart skulle åästadkomma. Dessa klivpor, denna flod, funna de wara defamme? Huset! just samma bus! och lönnen fom deskuggar det. Men trädgärdsplanket år nedrifwet och bort: taget. Owar är den rödwäpling fom syter Margreta planterade? Han war nåra att upplyfta klinkan — att fynda in, fåfom i fordna dagar. Men andra tanfar lommo öfwer honom, och llappa.