mnnnni ystulle jag frälsas. under det så mänga andra förgäs? Huru har jag förtient fi mycken nåd, jag fom genom min omåtte lighet få förnedrat mig? Ad min mos der! Jag förnimmer att dina böner Hafs wa warir med mig och frälst mig. Med hwilken skönhet utbredde sig smäningom fram för honom hang fäders neelands berg, och stimrade för hans ögon säsom en ängels wingar! Han kände derjemte att han hade en ängels fändse ning till de hiertan, fom älskade honom, och som ban under fin drydenffap hade fårat. Så fnart han urpnått stranden fortsatte han mågen til dem. Tillslutande fina ögon för bullret i bufwudfladen, der han fordom sjunkit få djupt, ilade Han förbi dessa förförelsens til häll, mindre af frultan, än wämjetfe och assty. hösten Hade mognat fina frukter, utan upvoffrina af sommarens grönska. Det war nu samma ärstid, som när Jones siu år förut hade genomwandrat denna trakt. Men med huru olika utsigter och föresatser! Huru sannt har man ej sagt, art twenne menniskor icke kunna sins emellan wara mera olifa, än ex och fame