n —ö— gfby genom de rasgifwande drycker, wid Hwile fa han länge warit wan, förorfafade tidtols få diuv modlöshet, att han anfåg lifwet för en tung börda. Hwarje uppsätligt felsteg, hwarje skötesond uppreser en stiljewägg mellan Guds klart slinande ansigte oh menni stans falla och misströstiga bierta. För wirrade och förwända tankar samt bee flädade minnen hemsökte honom fortfas rande; hans känslor och tänkesätt, så länge förnedrade, erhöllo icke pä en gång en högre och bättre riktning. Dock, hans wälgörares afftedsförmas ning att ifrigt bedja och arbeta, ljöd dändigt för hans öron och blef hans själs walspräk. Medelst trohjertad lodnad segrade han smäningom. Hans förbättring dlef demärkt af de öfriga, in nan ban sjelf wågade sycönska fig der: till, ty ödmiukheten hade förunderligen intagit hans sinne, som tillförne föraktat både gudomlig och mensklia lag. Hans ansgte började återfå Det frimodiga ut tryc, fom utmårfte der i Hans tidigare ålder, och bang ögon fom få länge wa rit wilda eller nedslagno, uppblidade med hoppsull Harper.