TILLS BÄRAS FYR 3 ämnet från regeringen, då, för den hån I delse att statslån owilkorligen måste wid denna riksdag upptagas, det ifrågamar rande anbudet synes under nuwarande penningeställning någorlunda fördelaktigt. Det bewisar ockiå bland annat, att det werkligen ide år få omöjligt, fom man welat förespegla, för stater med stadgad tredit att erhålla län mot någorlunda bil lig ränta utan att man derföre behöfwer taga sin tillflykt till utwågen att lemna rabatt å kapitalet och sålunda förstrifwa högre summa ån den fom werkligen bes fommes. Om hufwudstadens befästande. Djuren hafwa warit menniskans förde I lärmästare; oh om det år en sanning, att menniskan af kråkan gjort mången god ting, få år det ide mindre fant, att djuren, såsom skolmästare, ofta haft myc: fen heder af menniskan. . Lejonet gaf första uppränningen til despotien; myran till republifen. Bäfwern lärde oss bygga trähus, diet uppfann geometrien op cell systemet. Apan år modernas odödliga uppfinnerska. Man skulle icke orätt kunna kalla apan det emanciperade djuret. Kräftan lärde krigsmannen rätteligen retirera, och statsmannen rätteligen reformera; in summa: det råtta framåtffris dandet. Skatan gaf oss första idken till tid ningsskrifweriet. Hwad wore slottslansliet utan oh den literära fritifen utan åsnor? Hbwad är en Stockholmare utan hund? Nötfreaturen lärde menniskan att med en tålig och wärdig uppsyn båra horn? Men om det är en sanning, att det finnes menniskor med horn, år det der: före en sanning, att det finnes menniskor (jag anser ej partichefer sör menniskor) med swans? Om det år en sanning, att det finnes Niam Niams, få kunde lätt frenologien få en ny organ och dermedelst ful reda på hwar mennisko-själen sitter. Wår tid älskar företrädeswis kunskaper a posteriori. Detta i förbigående. Hufwudsaken, nemligen hwad hufwudstaden beträffar, är, att djuren warit menniskans lå:mästare i i polemiken i allmänhet, och taktiken ifynnerhet. Behöfwer jag fråga, hwem fom lärt oss bitas, stinga, ftångag, sparka, och ans nan polemisk gymnastik? Oh hwem wet icke, hwem fom lärt of formera igelfott och fwinfylfe? Att kaninen och gråflins gen lärt of gräfwa minor, år en be kant sak. Men att det år ett djur, och hwad det är för ett slags djur, fom lärt mens miskan att befåfta den af mig anlagda hufwudstaden i Swerige, det wet, befynnerligt nog, ingen mer ån jag. Om få ide wore, få hade jag ej behöft göra mig beswär med att skrifwa denna afhand ling. Swerige fan ej berömma fig af, a det djuret är ett infödt swenskt djur. För sakens skull war dock, måhånda, detta Ä iycka; ty intet djur är profet i sitt fådernesland. Huru ofta tala wi ej med ett konstladt förakt om fwinet? Noga taladt år det ide ett djur, utan tre djur, fom lärt menniskan befästa Stud