Norrländska Korrespondenten – 20 maj 1857, sida 3

— pss: ss emm RR RAA RR TS Tacksamhetskänslor mot beskyddaren swällde i sjömannens hjerta, lif en öfwerswämmande flod, och betog honom förmågan att tala. Ala menniskor hafwa felat min fon, eburu ide på enahanda fått. Men det finnes nåd för hwar och en fom öfmers gifwer det onda od bättrar fig. Gud har beskärt mig den oskattbara iyckan att stundom funna hjelpa en eller annan fom fallit lika fom du. Tacka derföre honom och ide den swaga menniskan. Må han förläna dig kraft att stä fast på frälsningens hålleberg. Brutna ord, blandade med tårar, firåfs wade förgäfwes att uttrycka den bort resande sjömannens känslor. Hans måls görare skakade ännu en gång hans hand, och bjöd honom farwäl. Krid ware med dig på de flora watt. nen, Och glöm ej att ifrigt bedja och arbeta. En ny werld tydteg öppna fig för den räddade mannen. (Forts.)