Norrländska Korrespondenten – 20 maj 1857, sida 2

sade en man, som stod nära honom på sirandbron. Godt ställe för herrar fjör mån; förträfflig förplägning för godt pris, och allt af bästa beffaffenhetr. FHrar bor ni? Nåra här intill. Seder, gosse, medtag denne hyggelige unge mannens fafer. Jag will wisa er wägen, herre. Det förnämsta tillhäll för alla muntra, hederliga oc lifliga sjömän. påtagligen hade han råfat ut för en bedragare, en fådan fom engelffa sjö männen få uttrycksfullt benämna tlandt: baj. Frestelsen och wanans makt blef: wo honom öfwermäktiga. Nästan oupphörligen berusad af starka drycker för: swann hela hans lilla få tungt förwärfe wade egendom, utan att han wisste hur ru eller bwarthän. Jnnan fort stod han i förre skuld hos fin rofgirige wärd, än ban kunde godt göra. Hans kista, tillika med hela hens neg innehål, anammades säsom betal ning, och han wandrade nu omkring på gatorna, uselt klädd och halft mwanfins nig. Sedan dimman af hans långa rus skingrats, swäfwade de forfarligaste ffep