dast fröjdas, att Herren hade hört hans böner, och i så måtto förädrat Gräsers hjerta. De blefwo goda wänner, od efter någon tids förlopv wågade Gräser föreslå Michael att fomma tillbaka och bo på fin gamla gård. Nej, swarade Altenhorn på denna begäran, jag tackar er, och jag gläder mig uppriktigt öfwer ert tillbud, men sakerna få bättre fom de äro. Min hu stru och jag ha nu blifvit mana wid wärt lefnadssätt, oh ni finner lätt att wi ha mycket att göra här i byn fom wi mäste öfwergifwa om wi fomma til er gärd. 6. Slutet. De fortforo att komma wäl öfwerens, och Michael yttrade oftia till Patientia hwilken börda som blifwit från honom aflyftad, sedan han blifwit försonad med Gräser. De bada gamla hunno en hög ålder; Paticntta aftynade förut, och edur vu bon ide bade någon bestämd sjukdom, fände bon sitt flut naliag, böften 1844, då hon tog afsked af fina sommarbarn. Hon fade då til fin man: Jag tror, Michael, att innan den tid återkommer