Norrländska Korrespondenten – 13 maj 1857, sida 2

tAAi —cccc— Carolina bad honom då att gå till slifferhuset, och räcka Michael sin hand till försoning. Hon war wiss på att han ide stulle stjuta den tillbaka. Men Det wore för mycket begärdt, att den gamle mannen skulle förft komma till bonom, och begära förnyadt umgänge. Gräser stod dock icke att öfwertala härtill. Men foljaude wintern öfwerraskades de gamla af att fe Carolina inträda terag bus. Hon war rädd och j;örlägen, hon kunde knappt tala ett ord, men hon satte ect präktigt färlär på deras bord; sedan detta hade skett, fick hon mod att uttala den önskan, att detta färfött måte te smaka dem wål, som blifwit gödt på deras gamla gärd. Michael, fom frufs tade att hans bussru antingen skulle gif: wa någor skarvt swar, efter ett fort af slag, swarade hastiat: Savolina, jag hoppas att din man wet om detta, och att du ej bar några hemligheter för bar nom. myan wet det, fade bon; odÅ han har skickat mig hu Hennes tårar hins drade henne att säga mer, och hon tem: nade huset. Michael dad benne ide ot stanna, följde henne ide heller hem. Han