Norrländska Korrespondenten – 13 maj 1857, sida 2

sitt hem, och wi äro lika Tydliga som wi förr woro olyckliga. Det är tre är fe dan han först började besöka detta hus, och det är hög tid att wi frambära wår tacksamhet härför. Medan friden sålunda uppblomstrade omkring det gamla paret, och wördnad och kärlet wisades dem, fom om de hade warit fader och moder åt hela byn, lefde Gräser od Carolina för fig sjelfwa. Ty hwar och en de träffade bade att berätta något godt fom Altenborn hade gjort, och bwarje sädant beröm war fis fom en tagg i sidan för Gräser, få att han drog fig undan få mycket han fun: Be från att höra den man prisas, fom pan i sjelfwa werket bade drifwit bort ur sitt hus. Carolina wann emellertid få småningom inflytande vå honom, ge: nom sitt milda saktmod, och hon förför: rade aldrig hoppet att försona fin mafe med sin swärfader. Hennes eget ande liga lif utwecklade sig ock under dessa swårigheter till mer styrka och allwar. Slutligen fade Gräser on dag: 7Mins fann, jag önskar näftan att jag wore i godt förhållande med den gamle Michael Ultenhorn.