Slifferhuset. 5. Årerseendet. (Forts. från föreg. N:o) Michael hann knappt utsäga de sista orden, ty dörren öppnades, och en qwinna inträdde, båärande en korg med på ron. Jag wet att det är ingenting wärdt att bjuda, fade hon, men war få god och tag emot dem, med min och min mars tack. Han är få blyg, oh fan ide få mod till fig, ens i fymnins gen, att tacka Er medan Ni fer på hos nom, men bon känner en djup förbindelje till Er. Förr war han borta hwar afton från bustru och barn, i svel och dryckenskap, och wi lefde ett eländigt lif. Då öfwertalade en bekant honom att gå med til ett af edra aftonmöten, oh han blef få angelägen derom, att han fmå ningom alldeles öfwergaf frogen, börjas de söfa Herran allwarligt, och blef en förändrad menniska. Nu trifs ban i