Norrländska Korrespondenten – 6 maj 1857, sida 3

alla. Det är ide någonting swårt, oh J funnen lätteligen hålla edert löfte det är ingenting öfwer eder förmåga,; wiljen J då lofma? Wi tro eder! wi lofwa! mar fle ras enhälliga swar. TVälan då, låt of wid denna tid då wi fira wär Herres saliga ankomst till jorden och englarnas säng om en god wilja åt menniskorna, låt oss besluta art ide tala om Gräser, ty wi funna ide göra det i kärlekens anda. Lofwen mig att utwålja något annat samtalsämne, då wi träffas om aftnarne; det är får ferligen icke öfwer eder förmåga. Gasterna hade wåntat sig någorting belt annat; alla have missräfnat sig, och de fom ide allaredan lofwat. förblefwo tysta. Michael begynte äter: uuru kanna wi bättre tjena mår Herre ov fralsare, än genom oc älska hwaraadra få, for Han älstade of, men wi funna afstå från att förcala eller göra dem ondt, hwilla Han dog för att frälsa. Lofwen då att göra ywad jag begår. (Forts.)