Norrländska Korrespondenten – 6 maj 1857, sida 3

q väll, och då det dagades nästa morgon och Mechael öppnade sitt fönster, märkte han att en fotstig war sopad ät honom från hans boning ända till korkdörren. Han fick aldrig weta hwem som hade sopat bor: snon, men kärlek oc) mwörd: nad symtes möta Honom utom hus, och friden herrskade derinom. Ju mer win tern framskred, ju talrikare blefwo besöken. Hwarje afton kommo wänner in, ofta tre eller fyra tillsammans, för att fängna och upplifwa det gamla paret Det skedde i wälmening, och Michael nändes icke afwisa nägon som kom i en god effist, men Han fann snart att allt deras samtal wände sig omkring hwad Gräser sagt eller gjort. Han kände, at detta mar modet mindre nyttigt för Pu tientia, ån hane läsning, och då julen fom, hade han beslu:at broad han skulle göra. Han samlade ett stort sällskap, och då de, som waaligt, började berätta om huru illa det gick etl på den gamla landtgården, afbröt Michael taloren, och mån De fig till hela salstapet, sägande: IRI Hå goda od kära wånner, det Är någo som ligaer mig tungt på hjertat nu fö unden; jag maste forsra ect löfte af eder