Norrländska Korrespondenten – 6 maj 1857, sida 2

genom oupphörligt arbete oh fnapv för da — ty Gräser hade sält halfwa an: talet af hästar och lät nu de återstående göra dubbelt arbete. Men till slut, när Gräser i sin ifwer att blifwa rikare, begynte arbeta på söndagen, och förnekade menniskor och fre. tur på sin gård denna dags hwila, då kunde Alienhorn icke längre tiga. Han protesterade högljudt deremot. Gräser swarade: jag fer ingenting emot det i fontraftet. Michael kände wreden uppe stiga wid detta förolämpande swar; dock fick han wälde nog öfwer fig att gå bort utan att ge Gräser ett flag, hwartill han kände fia storligen frestad. Han wågade derföre icke i det ögonblicket säga ett ord; men följande dagen underrättade han Gräser att han icke längre kunde bo qwar, utan wie flytta till tiflafren, få fort detta hus kunde bli ledigt från den nuwarande inneyafwaren. Då allt war i ordning för Michaels flyttning, inträdde han i Gräsers rum, åtföljd af fin hustiru, ty de hade hallit fig i fina enstiida rum alt sedan den dag de tillsagt om skilsmessan. Far wäl, Gräjer, sade han, nu lugnt oh