Norrländska Korrespondenten – 2 maj 1857, sida 2

dig att göra ett wal enligt Herrens wilja. Du har rikedom nog, må du wälja en redlig make, som älskar och tjenar Herren; hans brist på penningar må icke wara något hinder. Ack, för min skull, för min hustrus skull, för hans skull som gått bort från oss, så wäl som för Herrans egen skull — jag beder dij, gift dig ick med en menniska som har sin högsta skatt i denna werld. Jag föreslär dig ingen, jag rekommenderar ingen; men när du tänker på någon, så ber jag innerligt att du må wara öppen emot mig, oc fåga mig til innan du bar lofwat för mycket för att funna än: dra dig. Carolina lofwade få, och skulle hällit ord, om icke Patientia kommit emellan och skämt bort saken. Från det ögonblick hon märkte fin sonhustras afsi t att gifta om sig, begynte hon hejdlöst förja. Hon grälude icke, bon yttrade ingen klagan, men hennes tärar och suckar woro oupp hörliga. Äfwen efter Rudolfs död Ha de hon betrastat gården säsom warande ännu deras egen. Michael Jade Ännu samma ställning, i hwilken hon alltid fett honom, men når han gjorde henne.