iiiiiii han hade tänkt på en af ortens bästa lickor, nemligen Carolina Rordhausen. Färäldrarne woro nöjda härmed; saken blef snart uppgjord och bröllopet skedde samma höst med mycken stät hos Caroli nas föräldrar. Michael bade äfwen på fin gård en fest, för alla ortens fat tiga. Michael öfwerlemnade alltså gården med allt tillbehör åt fin fon, med une dantag af en liten årlig summa oc oet stiffertäckta vuset, med några tunnland ford rundtomkring det; ty ban tockte om att dock falla någonting fitt eget, på det sonen werkligen måtte känna det öfriga såsom sitt. Men Rudolf och Carolina öfwertalade föräldrarne att icke flytta till tillflykten, utan stanna hos dem och leda dem i all ting. Dock rättade de fig efter den gamles pästäcnde, och gin: go in på fontrafters wilkor, ty Michael sade: Trots allt kämpande deremot, har mitt onda lynne ännu ej blifwit fullt kufwadt; skulle jag derföre förhasta mig, och af otålighet gripa in i er rättighet, få wifa mig bara kontraktet, och alli skall då tomma i lag igen. En ärlig man flår wid fit fomtraft. Om folk wille