Norrländska Korrespondenten – 29 april 1857, sida 2

mig ide böra talas derom — men Pa: tientia böll ut med fin önskan, och wann den. Dock war detta det enda öfwerflöd, hwaruti de höjde fig öfwer byns manli: ga bruk. Detta par ägde ett enda barn, wid namn Rudolf; hwilket namn, ömsewis med Michael, hade gått bos denna gärds egare från far till fon. Den unge Rus dolf uppfostrades i Herrans fruktan, flit, redbarhet och enkla seder, och spates i mycket blifwa lik sin far. Pi Michaels 64:de födelsedag, då Ru dolf war 28 är, kallade den gamle land mannen fin fon till fig, od tilltalade honom på följande sätt: nRudolf, enligt ordspräket är en man gammal wid sertio; och jag räknar nu fyra år deröfwer. Det fynes ide otro ligt, att jag skall lefwa några är till; men jag skulle öasta att under denna återstående tid få draga mig undan från lifwets äflande bestyr, för att i stillbet betrakta Gude godhet och näd i Christo Jesu; med ett ord, att odla mitt eget hjerta och min ande, i stället för den na flora landtgärd. Jag wet ganska wäl, att mydet ogräs har wårt upp