Norrländska Korrespondenten – 29 april 1857, sida 2

Hwarken Michael eller bans hustru ägde nåra slägtingar qwar i lifwet. Hennes namn war Patientia (tålamod). Säsom ett uppbrusande finne war Miccaels hufwudfrestelse, brukade han skämtande säga, att Patientias föräldrar mätte förutsett hwad slags make hon skulle få, då de gäfwo henne tålamodets namn, och uppfostrade henne till tälamodets dogd. Patienna höll sin herre och man i wördnad, säsom fordom Sara, och firidde aldrig mot honom, men föfte wäl mildra oc fälla til rätta, då han hade förgätt fig. När Michael kunde med häftighet tillbakawisa en fattig, säsom den der borde hellre arbeta än tigga, passade hang hustru på en annan gång att gifwa samma fattige ett litet unders stöd, för att mildra det bittra intrycket — och Michael fade då blott: du är för wek, fåra buftru. Patientias huf. wudfel åter war någon fåfänga; hon war mydet ifrig en tid att få äla i en dylik öfwerräckt scås, fom byns förnämste uppsyningsman begagnade, i stället för den lilla gröna kärran, bruklig bland bönderna. Michael fade wäl först: tät