mera lutt alt acid hogrte VE VM 1 grare jordmåner feufibara. Alla slags nyodlingar böra drifwas i stor skala, ty derigenom att en sörre jord: widd vå samma gång befrias från fade tigt watten, aflägsnas frosten, fälan upptinar tidigare, temperaturen blir jemnare och mildare, hwarigenom åter wårtlighe. ten befrämjas, alla omkostnader blifwa jemförelsewis billigare, ardetet werlställes med större fullkomlighet och slutsigen lemnar ett säåädant förre företag en nöjakii gare nettobehållning. En 100 gånger förre odling ger äfwen hundrafallt mera i ren wink, år en sanning fom af ingen torde kunna bestridas. Såvana marker, hwartill wi äfwen räk na alla andra ännu uppräknade odlingsbara jotdmåner, uppodlas påföljande enkla fått. Fötst indelad jorden, hwarest afwägningen och markens beskaffenhet el: fr plan medger en dylik inledning, i ftora, 10 geomesriska tunnland upptagande, rutor, förmedelst omkringgående djupa kanaler ellet grafwar, som i århundraden ega beständ. Tråd, större qwistar och stub, var uppiagas NORA, hopsamlas och bort föras från fältet, men alla andra dylika brännbara ämnen upvläggas i högar samt om wåren tidigt, medan marfen ånan är frusen, uppbrännas. Derefter görcs jor: dens yta fin till I a 4 tums djuplel med gräftan, gaffelplogen eller med något an: nat paåsande och ändamåldenligt redskap, och harfwas stera gånger under fommar ren. Gmelläan harfningetioerna, fom efter några dagars förlopp böra flera gånger förnyas, läter man elden i blåst öfwerfara fältst, hwarunder jorden uppwärmes. Under fjelfwa bränningstiden åli — ———— ——— — wattnet I diten, på det elden ide må fun na förstöra det öfwersta mofs eller jord lagret. Med elden äsuftas ide annat ån jortytspans uppwäruning, men ingen fö störelse eller förwandling till aska. jorwen ommer i beröring med wärma, luft och fuktighet, råfar hon i förmvande lingstillånd, hwarunder humus seberme. ra bildas. Det år denna humns, Hwari af wärterna taga fina näåringsjänmnen. Mossans och kärrjordens öfwersta lager, fom år utsatt för luftens helsosamma ine werkningar, har alltid högre wärde än det derunder liggande och owerffamma, ofta hartzaktiga. Endast i sädan!: fall, då mosslaget år tunnt, samt hnilar på fruktbar lerblandad alf kan man sundem med fördel förbränna det öfra jordlagret. Kort före besåningen uppwärmes och harfwas jorden ånyo på förut föreftrife wet fött, på det utsådet må komma i warm jord. J den warma jorden före siggår groningen fulllomligt och hastigt. Sädeskornet bör nermyllas 3 a 4 tum djupt, hwarefter fältet lemnas owidrördt tills skördetiden inträffar. Sevan man på få fött tagit en fådesfförd, upplöjes och harfwas jorden åer samma eller påföljande år, och besäs med roffrö, sedan en lindrig bränning föregått. Efter rofodlingen behandlas jorden få fom för den första sådeswärten, och ber sås med wårfäd oc hwarjehanda flags räsfrö, såsom Timothei, Hwitilöfwer, uddtätel, Ungskafle, Rörflen och Stranvdswingel. Man kan också i brist på Des fa gräsfrö äfwen få för och skörda det sedan såsom grönfoder eller hö, hwilket är Het säfraste sättet Hård mark behöfwer ide någon får frid uppwärmning. Man undanskaffar träd, trästubbar och större trådqwistar samt antänder allt brännbart tidigt om wåren, innan lälan upptinar. Forden redes sedermera wål fin och besås med säd på wanligt sätt. J sädbrodden sås passande gråsfrö, thimothej oh Hhwitklöf: wer m. m, eller odså såd till grönfoder eller bete, J början år det nödwändigi, att förse hwarje ruta med fina sarslilda några få tum djupa diten, på fevi famnars afstånd från hwarandra for alt förmedelst defamma afleda allt öswerslödigt watten, fom stadnar på rman. f 9—— 2— —Hh fpg1H2ui— — — — — —E..--i-— —