Norrländska Korrespondenten – 25 april 1857, sida 3

— En bondflicka wandrade sjungande och hahigt till Haber, ifwande framför fig en med mjölf tad äsna. Några muntergöfar, fom passerade samma wäg. wille roa fig med henne, och fade dere före till henne: 7RNåb, mitt wackra barn, din fästman måtte batwa kysst dia mycket, eftersom du år få glad.7 — Blir man deraf gladg? swarade flickan, fjå war få god och gif min fena några kyssar, på det hon må blifwa muntrare.