huru mycket efter litet af hwad anfördt, blifwit, fan tillämpas på nutidens fmwårmare af lifartade ffror och forn. Legio är snart deras namn. Och det äckligaste of allt år, att de, såsom och deras publiciftiffe och parlamentariske patroner söka inbilla kunnigt folf, isynnerhet Konung och Ständer, att den heliga rörelsen uppe kommit och få fortgår af fig sjelf. Omwil ken mascopi! Men — Bonderne torde sist låta lura fig, emedan de mest kånna wederbörandes wanliga förfarande. De öfriga hwaridland, utom i presteståndet, ide få månge warit i närmare beröring med fam me wederbÖrande eller hafwa praktisk fånnedom af dem, torde ock skäligen besinna fig innan de underkasta fig allt hwad novatörerne eller nyhetsmakarne åstunda. Det står icke allenast till Gud, utan ock till Konung och Ständer samt många andra om desse andelige äfwentyrare skola få alltid ellet ens längre få fortfara. Och för sin ringa del erinrar Jns. att han hörer till dem, fom ingalunda hata och förs döma eller ens misskanna det sanna och goda i läseriet eder råtta bruket deraf, ef: ter fädernes fed, utan blott det falsla och onda eller missbruket och sättet, — ett fått, fom få lätt och fort fan leda ända till superstition i detta ords egenteliga bemårkelse, d. w. s. att man liksom stält fig öfwer fig sjelf eller hwad man werkeligen är, syckande fig dock något wara och . medelbarligen något kunna, bedragande sig sjelj och äfwen andra, Bort det, att högsta och lägsta mwedere ; börande, famt månge deremellan, stulle. wilja hafwa eller göra allt folket sädant i det protestantiska och reformatoriska Owe rige! J sammanhang med antydningen och författnings-utdraget i ett föregående N:r äfwen några ord: Uti N:o 12 af Dilete tanten bar def redaktion låtit förkunna, att Jns. i N. KF. lemnat ett utdrag ur er. perintendenten Humbles libell :) mot pie tisterna, uti hwilken artikel såttes i fråga, hwad främjande för sin sak den gode! Jns. fan ernå genom att ur mörkret frame draga denna längesedan glömda skrisft, tå näppeligen någon i kyrkans historia al. drig så litet bewandrad lärer beakta dn passionerade Superintendentens utfall mot Spener m. fl. äfwensom artikelförfattaren bums gör Humbles i utdraget framhållna faktiska uppgifter till osanna histori etter. . . . i Swar: Det kan wäl ide wara red. el ler dess man i ämnet obekant, att flere skristställare i sednaste åren ur glömskan och mörkret framhaft i ljuset enahanda förhållanden, til och med ifrån äldre tiDer, hwilka i den närwarande få tydligt förnyas? Derföre tyckte oc Jnf. att nur tidens öron och ögon kunde tåla wid både nytt och gammalt fåfom wisserligen sannt. ÄÅr vet för artikelförfattaren swårt att inje detta främjande i berörde afseende, få lärer det ide blifwa lättare att historiskt documentera att Humble war pasfioner rad? 3 thy fall skulle ju äfwen ärfebiskop Spegel hafwa warit det då han 15 år förut ide heller underlät att nämna flere personer och orter, der pårtisterna, — wålförståendes de urartade, — dref wo samma theori och praxis, med an märkning, att Spener, Franck oh ans dra, dels lärde, dels olärde, wille med många skenbara skäl sådant stadfästa.