Norrländska Korrespondenten – 22 april 1857, sida 2

wål; ingen fogel i luften war säker för hans pilar, ingen elg kunde undkomma den jnabba skidlöparen oh ingen björn få för slaget af hans stenyra. Ur bergen bröt han guld och silfwer, och en mäta re war han i att hamra allehanda fon: stiga ting deraf. Och trolldrotten längtade efter en mas fa. Ej en gång ett troll fan trifwas att gånga såsom ungkarl, att spela säsom en ensam sqwalt orre på toppen af en fura. Di trolbdrotten friade såsom öfligt war den tiden: han anföll sin utforades fader i deg borg, brände borgen, dödade den gamle dch hans trälar, tog alla bang skatter och den yppersta biand dessa dottern med ögon af lefwande saphir och lockar af flytande guld. Och den röfwade bruden war nöjd med fin brud: gum, ty han war måfng rik och frön, och hon mille gifta fig. Och til bröllopsgäfwa gaf trolldrotten benne en spånrock af purt guld, desatt med ädla stenar, eldslägor som aldrig slocknna. Denna hade han sjelf smidt wid heliga sänger, hwilka han hade lärt af sin moder, som warit den wisaste bland trolqwinnor. Och trollprotten gjorde