het . Derföre har Kongl. Maj:t funnit nödigt att afskaffa och alldeles förbjuda får dana fammankomster i privata hus, un: der förewändning att bruka sin andakt och enkannerliga Gudstjenst med predifande och utläggande, böner och bönefåttå ferklarande, hwillet hwarken år nödigt eller nyttigt, utan mera en skadlig nyhet, fonr förftörer god ordning, samt i lång: i den gijwer anledning till sjelfswåld och många farliga messbruk.. Thy har Kongl. Maj:t med sitt och rifets råd funnit högst nödigt art förnya gamla stadgar, och det af christelig oms sorg för er ren och oför falskad Gudstjenst och ordning, ide förbjudande eller Hun drande werkelig gudaftighetsöfning, utan fast mera förmanande alla och en hwar i winnlågga fig att tilltaga ilchristelig funs stap, samt wisa undersåtelig lvdnad emot Kongl. Maj:ts helsosamma Förordninsgar. .. Till den ändan böra förälvrat och fuss säder underwisa och låta underwisa barn i och tjenare uti kateches och christendom, efterfråga och förhöra hwud de om helger I dagar lärt af predikan ), dageligen med (Dem hålla bön), läsa uti bibelen och ans dra gudeliga böcker, samt med eget exemy1 i gudaktighet föregå. . Dock afhål: ida fig ifrån djupsinniga frågor och läro? fsriwigheter, fom för de enfalldiga äro för höga och funna gifwa anledning till nås gon willfarelfe. Sat sapienti. i i — Stockholms herrrar minuthandsare hafwa en rasande otur deti, utt polisen och ofta gripen dem på bar gerning i åtstilliga förehafwanden, fom just ide I alldeles öfwerensstämma med god ton Helt nyligen woro herrarne fnipptals nfålade för att hafwa gjott inköp af sluet socker. De, som icke funde nefa för angifwelsen, solde på de stackars betjenterne, och dessa beskedliga ynglingar nekade icke att hafwa gjort sig skyldige till hwad husbönderne påbördade dem. Nu nyligen hafwa tlagomål sörsports af olika personer öfver Att de erhållit un serwigt vå waror, fom de inköpt I åt. skilliga uppgifne salubovar. Öswerståthållarezembetet låter, för att pröfwa angifwelsernes befogenhet, mwerfftålla uppföp af olika waru -artiklar i de upp sina bodarne. Warorna profwägas, och hwad hände? jo wigten befanns wara falsk. d. w. 1: wigten war mindre ån hwad den råtteligen borde wara, ty öfwerwigt i falubo: dar behöfwer man aldrig befara. Mnutörerne förekallas, och hwad ins träffar? Jo, de stackars betjenterne få Ås ter båra frulden, och, såsom manligt, äro dessa nog storsinnade att påtaga fig de begångna synderna. Fyra handelsbetjenter blefwo ithy böt: fållde. En enda patron delade ett par da. aar förut samma öde, af det skäl, art han ide — — — hade någon betjent, hwarvå skulden kunde wältras. Denna händelse påminner of om en I anefdot, fom för någon, tid tilldaka be EN I ) Så skedde under läseriets guldålder hår och annorsiådes. Hwarjchanda. i k i ö ö 3 i H bod och fade: sår jag 18 marfer sill -Swarfäkee tager du icke lika gerna ett lispund jemnt 2 — frågade betjenten. Nej, hwartill nyttar det, swatade bonden, jag får ju i alla fall ändå ej mera ån 18 marker. (S. B.) ! j b Is — —U ä n gk — —mt —a2 — ä nn-——,SE—t——— ae29— —— — kee j:iZ. —L( — — — —W— Aä rn En bonde inkom nemligen i en hökare