FEFFE 42424 Maj:t erinras om hwad fom warit hafe wer, år och wara bör uti ett äftven i ait deligt eller fyrfligt afseende constitutionelt lagbundet samhälle, såsom tillika proteftantiskt och reformatoriskt. Men — då en fraktion frispråkare äfs wen wid Riksdagen tydas wilja komma Konung Oscar, säsom sjelf Lutheran, att göra den moderna religiondoch fannmwetåfriheten til ett privileginm på sjelfswåld för sekterister, swärmare och löpare med en mer eller mindre papistisk — att ej såga mormonisk — limstång, somlige medwetet, somlige twettom, stundom för, stundom utan betalning, men doc med aflatskrämiska löften, må man ur Wilskmans eccles. werk, såsom lätt tillgångligt, oförs gripligen erinra Dem samt hwar och en om andan och innehållet af gamla och 40 da författningar i amnet, hwilka, sedan de 2:ue i tid och otid öfwer strikna rar) gelse-punkterna: fångelje och landsförwisde ning, med allmänt bifall. blifwit utmönstrade ur konventikel-plafatet, der ju ingen hwarken af Gud eller menniskor, ej Bele ler af ett rätt samwete watit twungen! att öfwerträda, såkert skola läsas med nd je och nytta äfwen på Riddarhuset? och då nu dessa punkier åro borta, hwad år terstår då, fom ide — om och med wissa modificationer — bör eller måste blifwa qwar, så framt icke en lyrklig och belilisk omstöttning förr eller sednare skall blifwa feljden af heta tillställningen?!: ———-—— — Sammankomster. — Under denna rubrik talas i nämnde werk om pietisteri — den Heliga Skrifts egenwilliga uttoltning — oordningar eller störande af orts ning — förargelse — swärmerier — ffenbar andaktsöfning, — obetänkta omdomen i öfver den allmänna Gudstjensten och pre: I dikoembetet — oskick — särstild Gudstjenst — skadelig nvhet och farliga oredor, ywarigenom månge af ofårstånd och okunnighet i christendomen lätteligen blife I wa tid irtiga meningar anförde, heldst swårmare och de, fom till nyheter fatta iuft, genom sådana sammankomster hafwa ett besynnerligt tibfålle att fig deruti fyr ka; hwilket åtstillige orter till sin wårlenga skada och olägenhet måst förfara, der s somlige oc undersått fig att förakta eher egenwilligt uryda höga öfwerhetens bud och befallningar, lilsom skulle desamma ide! angå dem eller lända dem till hinder i deras uppsåt; inbillande sig en bsbantr: i lig fullfomlighet, liffom skulle de framför andra wata helgade och förnyade christne; men andre kalla de köttslige, weldeg. och oandlige, ide betdåukande, att wi alle Det säges, att Konungen stundom ej annat wetat eller fatt weta, än att hans, äfwen af sansade och före ständige låfare gillade, refolution bli svit wederbörligen erseqverad; stundom warit missnöjd, att det icke så skett, då berörde theori Eoch praxis blott wore ett christeligen disciplinariskt medel att stäfja öfwerdriften och återbringa låseriet til def gamla goda form af huslig och grannskaplig andakt, enär det ena länets, eller ena fögderiets, eller ena socknens eller ena stadens andeliga lösdrifware ide egde att agera annorstädes, och hwarigenom de snart skulie mskrånkas båre till antal och werkningar, samt af den kommun, der de wore båst el ler wärst kände, föranledas att heldst hålla fig hemma. Sådant wore Åt: minstone ingen förföljelse? — Men C AA AA FUwOnDO ondr