i håg, nå få gifwa wi honom fan Foch resa wår wäg. Och dermed kilade wi ästad under det Petter blef behörigen utskrattad. Men först i Keflinge erhöllo wi ett ordentligt nattherberge och somnade ljuft efter resans äfwentyr. Dagen efter hade Petter fätt ondt i ena handen, han hade förmodligen legat på den, och olyckligtwis war det samma hand som han hällit pistolen i, då ban welat skjuta på änderna i Wallkärra bäck. Nu tarfwades inga bewis vå bäidar hästens tillwaro under den tillämnade andjagten, ty Petter kände det alltför beklagligt i sin wärkande hand. Backens fredlige ande hade hämnats på den förwägne skytten och gifwit Hos nom en liten minnesbeta. Och Petter skulle under resan nödmäns digt in och rådfråga fig hos den flofe mannen i Hästenslöf. Men den fHofe mannen war Hof nog att anse hans äkomma för en obetydlig försträckning och smorde handen med litet kamfertsliniment. Och wid Bialitt, der mina saker qwars