yunnit fil Homannahuser, bwarest då för tiden befanns ett widtberyktadt frog flåde, wide Petter ej färdas längre, utan föreslog att wi skulle qwarstanna der, ty unter ans gesagt, få kände Petter en smula törst på läpparna. Men man hade lagt sig för längesen och krögaren war sömnig, han wille alls icke öppna för oss. Det war sannolikt behagligare att taga fig en slummer baf: om mutters rygg. oBi fnadade på wi bultade, wi florms larmade, men förgäfwes, krögaren war odeweklig, han wille alls ide höra nå det örat, han sof som en sten. Slutligen blef Petter utom fig af des fperation, gick bort till fönstret och utropade med full hals. — Din gamle fåltring, utropade han, dersom du ide gör dig omaket att stiga upp och öppna för of så skall jag ta mig stoa granater gå in til dig och piffa dig få länge jag orkar. — Men Petter, fade wi, hur wil du då fomma in, för att funna piffa bor nom. — Som sagdt war, det fom jag ide