Norrländska Korrespondenten – 18 april 1857, sida 2

wi räkat ut för bådaffarn eller annat otyg. — sÅd fan Heller, fade Petter och tittade närmare mot änderna. Jo pass då, inwände jag, att det År bäckabästen, fom roar fig med att förs willa of, jag tyckte liksom jag säg fwans fen på honom i jäns. — Kan min själ hända, bwiskade Pete ter och blef synbarligenårädd om öronen, samt ffyndade att få tömmen på häftars na och kommo ästad från detta förtrodlas de ställe. Men jag roade mig blott åt hand öf wertro, hwaraf det mesta numera förs swunnit hos den mera bildade allmogen, men då mar det ide få. Sfogefrun eler fom hon vå stänska tallas stogssnuan, necken bäckabänen, bergs pysslingar, kyrkogrimmen, goanisse, natts rameren, gastar och gengängare hörde till de spöken som lefwat i folkets tro längt in i detta ärhundrade. Men jag wisste nog bwad fom fattas beg pistolen och att krutet blifwit wätt då hon stod och skyllrade i landgmwåägse mosset. — Sedan wi nu likwål tommit ästad och