Norrländska Korrespondenten – 15 april 1857, sida 3

ger likssom trollkarlen Amundus t folks sagan om Fägel Blå genomwandrade werlden. Han mar med fin wara på torget och war hos stadens alla hötare och Mät: handlare, men färgäfwes, de hade mer än tillräckligt af den waran. Det äterstod säledes ingenting annat än att lägga in fläsket hos någor bekant i afwaktan på bättre konjunkturer, utom några skinkor, fom medtogos i wagnen säsom underbädd. Och först i skomningen blefwo wi fär diga att lemna staden och slå oss i ro på fläskskinkorna. Den tiden hade man ej nägra matar damiserade wägar, men deremot gyttja i öfwerflöd. Wi måste bereva oss på att tillbringa natten i sakia ma? öfzer landswägarnas pålar. Det war en blid men dimmig Deceme berqwäll, precist wid famma Hd fom man tände de gamla tranlamporna på Öhere gatan. Wen prisad ware tidens upplysning, som gifwit oss gas i stället för de oduglige dankarna. (Forts.)