Norrländska Korrespondenten – 15 april 1857, sida 2

arken samt hade alla ett owanligt nyktert utseende. Mellanåt såg man ett mera grundligt bloss af lycopodii-mjöl eller säkallad nichts som kastades i ljuslägan och ästadkom ett blixtrande oc fräsande fom hos sjelfwa smedjeguden. Och deremellan small det än här och än der, få under borden och få i wmwåge garna, men jud i dagbräckningen, di ljusen skulle släckas antändes solarna för att päminna oss att dagen war när. Med dessa snurrande och sprutande solar blef det också en sädan krutrök att man gerna kunnat inbilla sig wara med i en kanonad och huset wardt uppfylldt med rök och damm. Och magiflrarne fingo passera för des rubimer, ehuru de likwäl woro minglös sa. Men dermed war ocksä glorian slut, ljusen släcktes och Schrewelius fick qmar lefworna. Förf efter illuminåringen fom gubben Ahlman i skolan, mera på putsen an wanligt samt nysäärft och struken ända upp emot öronen. Ty näl begagnade han alltid hwit