Norrländska Korrespondenten – 15 april 1857, sida 1

I — —2ert WQAMM ; 8 10l DÅ Barnmorska fig i en församling bo: fätter, eller från en ort till annan aflyt tar, åligger henne att inom en månad fig hos närmaste förman anmäla och fitt barnmorskebref förete. J stad bosatt Barnmorska fal utan för fin boning skylt utsåätta. Från sitt hemwist må Barnmorska icke aflägsna sig, utan att underrätta de hemmawarande, hwarest hon under tiden är att träffa, eller wid hwad tid hon troligen återfommer. Sådant tillkännagifwande fan åf wen ske genom anslag på dörren. s 11. Utan laga hinder må Barnmorska ide underlåta att, få fort ske fan, begifwa fig till barnaföderska, fom hennes biträde påkallar. Ar hon redan förut till annau barnaföderska kallad, eller sker den nva fal lelsen sedan hon till annan i barnsnöd stadd qwinna ankommit och denna hennes biträde icke undwara kan, bör hon gifwa hånwisning till annan Barnmorska, eller, om sådan på orten ide finnes, göra fig om förhållanderna noga underrättad och gifwa föreffrift om hwad iakttagas bör, intilldess hon sjelf ankomma fan. 8 12. Då barnmorska begifwer sig till barna————— — föderska, skall hon owilforligen medföra de serskilidta instrumenter, hwilka handboken förestrifwer, samt dessutom sådana låfemedel, som för modrens eller det nyfödda barnets upplifwande eller för hämmande af lifsfarliga blödningar ögonblickligen fun na erfordras och til hwilkas anwåndanDe hon enligt handboken är berättigad. S 13. Barnmorska får, sedan förlofningsar. betet kommit i full gång, ej utan tråne gande nödwåndighet aflägana fig ifrån barnaföderska förr, än allt, fom till före lossningen hörer, blifwit fulländadt, få art hennes biträde, för tillfället, icke mer är af nöden. 8 14. Finner Barnmorska under förlofningsarbetet någon fara för qwinnans eller fostrets lif, bör hon i tid warsamt derom underrätta qwinnans närmafte anhöriga, med begäran, efter omständigheterna, af Läfares tillkallande eller samråd med annan närboende Barrmorska. s 15. Barnmorska skall med ömhet och sorgfällighet wårda och sköta den förlosta qwins nan och det späda barnet, få långe oms ständigheterna det fordra och medgifwa. Då hennes biträde icke längre behöfwes, bör ljon lemna råd i afseende å modrens och det späda barnets skötsel. Är detta sednare swagt, må Barnmorskan det nöddop gifwa. S 16. De Barnmorskor, fom undergått eramen i den instrumentala förlopningsfonsten, ega att densamma utöfwa endast wid de tillfällen, då hjelp af Läkare icke i rätt tid fan erhållas, antingen i följd af af ståndet från hans boning eller och för den haliigghet, hwarmed hjelpen erfordras. Hwarje sådan operation, i öfrigt tillåtliq endast då förlossningen synes icke kunna af naturen sjelf utföras utan wäsendtligt äfwentyr för qwinnans eller fostrets lif, och, wid fråga om skarpa instrumenters anwåndande, först sedan alla lindrigare åtgärder wisat fig otillräckliga, samt då ingen anledning är, att fostret lefwer, bör, så widt möjligt är förrättas i wittnens närwaro. Barnmorska å landet, som få dan operation företagit, åligger att. så fort ffe fan, men sednast inom utgången