Norrländska Korrespondenten – 11 april 1857, sida 2

Wi fortsatte wår chör. Men midt under detta intermezzo tyckte flera att det war ännu trefligare med en liten komisk farce, en kurragömma dakom kamraternas flock. Henrik klättrade upp bakom fafeluge nen, långe Pelle låg fapp rak under bor det oh Peter Dahl kröp in skäpet mellan gamla reliker af oboer, säckpipor och andra forntida instrumenter från en tid, då skolgossarna gingo diefnegång och agerade stadsvirtuoser under jul: helgen. Den äldrige läraren märkte lätt att nägot musikaliskt kurioso war å bane, ehuru han war af sängarringen helt och hället omsluten. — Hwar ha wi Henrik, utropade han fixerande of samt och synnerligen. — Han har flugit upp som en bofink oc sitter i kakelugnswrän .... — Aha, han är wäl ute och hänger doner. War så god och stig ner herr fågelfängare. Henrif smög fram som en kälsmutta. — Nå Peter Dahl, han är wäl också ate på äfwentyr efter wanligheten.