Norrländska Korrespondenten – 8 april 1857, sida 3

poetiska elementet förlorades under det torra förnuftets moral. Sedermera öfwertog Jan latinet och läste Cicero samt inöfwade gossarna i långa latinska utanleror ur Livius och romerska folkets historia. Men ingenting war intressantare än då gubben skulle föredraga elementerna i aflronomien och uttyda bimlafroppare nas rörelser. En jernpelare, fom midt i salen flod fåfom stöd under bjelken, passerade för solen, och gubben sjelf war jorden eller någon annan olanet, hwilken i panto longer, blanka blockstöflar, frack med mycket breda gammaldagsskört och en hwit wäst öfwer den yfwiga magen be: stref fin clips kring jernvelaren, samt höll på att förlora jemnwigten hwarje gång han skulle förewisa jordaxelns lut ning mot ekliptifan. Dh att wi rundt ikring på afständ sittande skolgossur ffule utgöra den huns melska djurkrersen, wåduren, oxen m. m., faller af sig sjelf. Men sundom skulle jernpelaren pas: sera för jorden och gubben sjelf för måaen, under det att ett ljud sattes på