Norrländska Korrespondenten – 8 april 1857, sida 2

wor nästan det intressanta utseendet af runstenar. Ty, bur hård än en boroskifwa må wara, få äro skolgossarnes knifwar dock alltid härdare, och ungdomen bar en wiss sallenhet för att tälja, sönderskära och dissikera. Derföre säg man ocksäå i dessa bord fina bundradetals namn och initialbofstäfwer, ån tillfuskade och än skurna med omsorg. Men de flesta af dessa namne täljare tillhöra redan en forntid och flera af dessas namn äro numera förswuana både ur minnet och ur skolbordet. Men urom detta få fanns det i dessa bord äfwen andra sinnrika inrättningar. Det fanns smärre utskurna och med lock mycket wäl till:äppta lädor, i hwilka man dels förwarade fist saus för den, fom wille taga fig en pris, och dels hade dem till gömställen åt ett eller annat fammanrdrag af fin lexa för dagen fåfom en liten lätt tillgänglig promemoria. Wid öfre ändan af bordet stad ett slags egen vå gammaldagswis och klumpigt arbetad länstol fåfom ett högsäte åt klassens lärare, utom i rektorsklass, der en wida upphöjdare katheder prefenteras