regnade häftigt, emellanät hördes åskan, oc) blixtrar upplyste mörfret. Kaplanen satt ännu wid sin lampa och arbetade på sin predikan till fjerde Böndagen, letande i Bibeln efter fårne spräk, husets enda rikedom, då dörren hastigt öppnades. Twenne af honom wäl kända karlar inträdde, likblek3, med oroliga blickar, ännu flämtande af ett hastigt springande. Symad wiljen j? frågade presten förundrad, och något misstänksam, fy de begge karlarne hörde ide till de pålitliga i församlingen. För Guds skull! hjelv of, Herr Pa for! stammade slutligen den ena, wi mäste ta wår iillflykt hit Fa, instämde den andra, wi wisste ingen annan rid. Swarom år frågan ? De begge karlarne sågo sig iilldaka med oroliga blickar, den ene laste igen dörren efter sig noga. Den andre tog fram en silfwersked ur fin rodfida och framräckte den åt fap. lanen. War få beffedlig och tag den i förs