Norrländska Korrespondenten – 4 april 1857, sida 2

AAnnnn a RV rop tystnade musiken och hon hörde blott lägans puttrande och qwäfdt skratt. J detsamma inrusade gubden Berg och kort derefter Olle Törnstedt. — Hwad är detta för ett satans mår sen? Och i detta rum? ropade gubden wredgad. En af de hwita skepnaderna steg fram och swarade: — Wi ämnade fira Olle Törnstedts fodelsedag och wissle ide, att han flyt tat. — Såsä! Men hur har herrarne foms mit in? War dörren icke stängd? — Jo, men jag wisste af gammalt, att min kammarnyckel passade till Törn: stedts dörr, och på det sättet ha wi kom. mit in. — Hm! Bed då Stafwa wackert om ursäkt och gif sedan plats, min herre! — Rom, fom, ropade Olle; — fomse men upp til mig! Ursäften åtager jag mig. — Herr Berg gör of fanfte den äran, att med of tömma ett glas för Olle Törnstedts wälgång? frågade den hwite talaren. — Hjertans gerna, mina herrar! fivas