oner med förmögenhet och derföre mycket kö eställsam, att omwända dem till faligher 1 9 ens wåg, ty naturligtvis böra desse drif. ia af en helig ifwer försaka detta werlds-v iga och öfwerösa den helige mannen med ina rika skatter. Jesuiterna göra alldees på samma sätt. — Blifwer bonddrängen alltför lat att kröka rygg och odla I 9 jorden, skomakarea att såla skor och ffråds u varen att träda på fin nål, få tager den ene falfweburfen och den andre bibeln uns der armen och lura allmänheten, allt för att nära och underhålla deras lättja och oftaft högfärd. — Båva högmodas de öf wer en kunskap, fom de ide ega eller före wärfwat. Båda hafwa nåra nog samma utbredning i orten. Likasom den lekam. lige qwacksalfwaren fördömer den wetenskapligt bildade läkaren, likaså fördömer den andlige det wetenskapligt bildade pre sterskapet. Lika opåkallad fom den ere upphäfwer sig till Läkare, lifa opåkalladt upphäfwer fig den andre tid Religionslärare, naturligtwis tyda båda att de göra fin sak bra. Båda sträfwa de efter jordiska egodelar och derföre får man fe, att, då de tyda fig hafwa fått nog af detta jordiffa goda, de upphöra båda med I fin practit. Båda äro de genom fin ofunnighet utsatta för den obehagligheten, den ene att mörda kroppen, den andra själen, hwilket sednare år wårre. Se hår ett exempel: Flickan H., 16 år gammal, hade enligt afgifne upplysningar af hennes moder ofta besäkt flere förhand nn I H fomster och derefter warit förstämd till lynnet och grubblande; ån i ytte sta grad bedröfwad och bå tyst, än ytterligt glad och då pratande mycket ofammanhäångande; ån ond och swärjande, ån god oc då sörjande öfwer att hon warit så elak. Sades grubbla öfwer, att hon war förs tömd, emedan hon ej rittigt begått fin första Nattwardsgång. — Mid fjufdomsundersökningen befans: ögonen wilda, glänsande, kinderna röda, ögonlocken fiundtals hoprynkade, pannan skrynklad, bhufwudet hett, somnlöshet, omwäårlande skratt och allwarsamhet. War oupphörligt up: pe gående under beftåndigt pratande och swärjande, sjöng ibland Zions sånger. Hennes phantafier rörde fig blott kring läseriet, neml.: att hon war fördömd, att: satan hade makt med henne och utropade allt fom oftast: ommäånder och bättrer eder, wi äro ffrymtare; fade under hån-. skratt det wara godt och roligt att wara i helwetet, då swider det i tungan; att läsarne fördömt henne emedan hon wa rit andeligen högfärdig; ansåg fig ibland wara satan och swor då förfärligt, ibland wara Gud och fördömde då flere och fe ende mycket eftertänksam ut, fade: tans ske jag dömde nog många, men det må gå, in med dem i helwetet medan portar-: na stå på wid gafwel. Läsarnes anförare hade hon mycket att beställa men, fallade Honom för prost och fördrog ej att någon annan talade om honom, far de dä: tyft! honom skola wi ej tala om, han står få högt öfwer of alla. Swar rade trögt och liksom mycket eftertånfans de, då man frågade eller tilltalade henne. Nu efter att nåra ett år hafwa warit frisk och wid sundt förnuft har det arma offret Äterfommit lika oredig och förwillad, dock ej så wild som förra gången, efter att twärt emot mitt råd hafwa Der i a .