Norrländska Korrespondenten – 1 april 1857, sida 2

rum. Hwarken gubben eller gumman woro till en början rätt belätne med detta arrangement, ty de fruktade, att Olle skulle flytta, och han mar ju få treflig, blef nästan alltid Jan i brädet och kunde få många serviettebrytningar. Pien Olle lugnade dem snart. Han förklarode sig nöjd med windsrummet, ty den skälmen wisste, att det låg ofwanpå blå kammaren — Herre Gud, få trefligt! — Flotts ningen förfiggid, od) Stafwa installerades bögtidligen i Olles fordna bostad. Hwad der war roligt! Olle hade i hwarje törns rosfalf vå tapeterna skrifwit små werser med få fin fil, att endast Stafwas skarpa ögon kunde urptäcka dem. J hwarje papegojas näbb hade ban ritar ert brinnande hjerta, — äh, det war för wacert! — J all synnerhet, fom derunder ingar lunda fick tänkas någon djupare allegoriff betydelse. Åfwen hade bade Han ska ffat fig twå exemvlar af eleltriska te legrafens alfabet, och med tilldjelp deraf knackade de unga tu hwarje afton sina hjertans fänflor för hwarandra. För Olle hade denna flyttning de mest fördelaktiga werkningar. Nu war han nästan alltid hemma, ty han wågade ej