Norrländska Korrespondenten – 1 april 1857, sida 2

jemt hertarnes eget fel. Hwarföre funs na de icke gifwa sig till täls, till dess flichungarne fått gå och läsa ordentligt? — Kurtisera en pensionär, och hon skall bli en romanhjeltinna, samt omsider, om hon det oaktadt får någon man, skall hon införa ett toffeltyranni a la Kung Bomba. Jaba, få går det! Ole Törnftedt bade alltså blifwit får i Stafwa Berg för längesedan, och jag bar all anledning att tro honom wara det ännu. Föräldrarna hade ingenting märkt deraf, ty de ansågo Stafwa alltjemt för bara barner och anade ej, att färlekens rosor knoppades i mamseluder: nas skydd, men tiden gick; byxorna fingo gifwa wika; Stafwa gick och säste, fick läng klädning, och dermed war gårdet uppgifwet. Snart började gumman blif wa betänkt På att skaffa Stafwa en egen kammare, tv serenaderna begynte allt oftare störa hennes nattro. Blef få bes ramadt, att Stafwa skulle få Olles blå kammare, som låg i file med gubbens wåning, — Olle hade haft fin bokhylla för dörren. Candidaten skulle få ett windsrum om han wille; annars finge han flytta, ty Stafwa mäste ha eget