oa swettats blod, och en guldsmed, fom pieligen äderopade fig vå omedelbara ups enbarelser, stod hos sitt anhang i stort nseende. vkRäfer man afterna, få warder man ; innande hwad odotelig oro, willerwalla ch confusioner konventiklar med sig fört jafwa och hwaraf deras skadlighet och or villighet ögonskenligen aftagas fan, der nan ide alldeles tillsluter förståndets och roppens ögon, samt heldre famlar i : gensinnigt mörfer, ån låter fig ledas på råtta wägen. Hecren upplyse allas ögon fetrån det mörkt warder och förrän dee rag fötter stöta på de mörka berg, att De ide, når de wånta efter ljuset, måtte finna att allt till mörfer wordet Är! Sista stycket i Novator är ärkebiskop Spegels mogna betånkande i ämnet af år 1713, uti hwiltet både anda och bot staf hufwudjakligen åro enahanda mot nygirigas oordenttiga konventitklar. Hw arjeban da. Werldens nndergång. slnnu i är lärer det blifva ett N med all wår herrtighet här på jorden. Den 13 Juni 1857 skall den siora for meten fomma jorden få nåra, att han med ett flag of fin farang fovur henne bort i de oändliga rymderna. Så har, efter föredöme af den fromme dr Cumming i London, en astronom, M. Buabis net i Paris profeterat; och er stort antal personer har derigenoms blifwit för. I fatt i den högsta bestörtning. Skaror af folk störtade til hang boning och frågade honom om ban werlligen sagt någor sädant, hwartil han maste swara med ett sorgset, innehällsdigert ja. Några aristofratista fretsar i förstaden S:t Ho: noree fände sig derpå föranlätna att lår fa en somnambule komma oc göra den na frågor angående werldens förffrådliga undergång. En herre ftägade hen: ne hwar han skulle wara nästa är. J Bräsfel, swarade hon. — Alldeles riftigt, fade han derpå, jag ärnor mig dit, men jag will afwen refa till Tyskland, Scyweiz och Jtalien. Skall jag tomma dit eller skall jag stanna i Bruse sel? — ,Ni ffall ej komma till de näm: da länderna.7 — DÅ hwarföre ejö frågade herrn widare i andlig oro. — SEnedan det Då ej skall finnas mera något Italien, Schweiz eler Tyffland, ljöd fierffans fruftansmärda swar. 7Jag jer ett förfärligt sammanstötande, forr for hon, oöd, förodelse och fasa på alla håll. O, wäck wig, för Guds stull wäck mig genafs, det år försträckligt! Dermed föll bon i en swår kramp, få att magnetifören war nödssafad att wäcka henne. Man fan lätt föreställa fig med hwilten min det fromma, förnama sällstavet fåg på hwarandra. (N. T.)