Norrländska Korrespondenten – 28 mars 1857, sida 3

ej ihåg att han kunnat få en gigg wid Wunkbron, utan han gick, han sprang, med sina korta ben, och för att komma fortare, offrade han bäda fina galoscher åt Myntgatans stygiska rånnstenar. Andiös, badande i swett, antände den gamle til siti legis. En gigg stod utonför porten. Gyslenfiot flög med en ballons hasiighet uvpför trapporna, och ryckte opp tamburdörren. En ung man wände honom ryggen, och höll vå att afdraga fina bottes,for. tes. Skfurf! dundrade Gylenklot och för. söfte att fli den länga yrg:ingen på areln. Den tilltalade wände sig om. Du? NRofenhjerra 2 utbrast den gam le, och öfwergick från vrede til sorg, — Jag trodde aldrig attdu skulle wilja göra få illa! JJa? hwad menar min hjertans far: bror g frågade Rosenhierta lugnt. — Läs den här biljetten! Talar den inte sannr? Hwad gör du hår på dens na tid? Rosenhjerta genomögnade olpertsbil