Norrländska Korrespondenten – 28 mars 1857, sida 2

färleks skul! Men, det år bra, jag wet nu af Kålbufwud, att pappa Gyllenklot slall på Riddarhuset i qwäll. Jag år säledes säker i afton. Riddarhuset war öf verfullt om qwils len, de mörsa wapensköldarna nedblickade på lifwade ansigten. En del trodde att dessa sköldar manade till förswar för wöronadswärda privilegicr, en ans nan del ansåg dem påminna om riddas res pligt att beffydda skönbeten. Den gängen woro dock de sköna wäl beskyddade, ty de hade konungen, den yrperjta riddaren, på fin sida, litsom de ulltid marit och ffola altltd wara på hang. Jngen förstär fi wäl art uppskatta hög. finne och ridderligbet fom q vinnan. Bland dem som anmålt sig tala war åf ven gubben Gylentiot. Detta wackte, som Kålhufwud forespått, mycket uppe )cende. Kalhuf vud darrade för fin sak. Han stref i hast en biljett med btyeris, bär: mande em gammal mans stil, gick ned år de simpla adelsbänfarna och hwiskade någoating i örat på en fpinfig kammar. junkare.