Norrländska Korrespondenten – 28 mars 1857, sida 2

anser stridande emot min heder, att till ställa någon intrig, och lemnar åt hwar och en att följa fia öfwertygelse! — Aha! du år får i den lida Julia Gollenklot! Gratulerar; hon lär forsia fig förbannadt bra på — gäss. Adjö, min bror! De båda ädlingarna skiljdes. — Jag begriper, — fade Kälhuswud för fig sjelf, — at den stackarn ingens ting har att wänta i arf efter fina föräldrar, och kan derföre wara liberal i arfsfrågan, och fi lurar han wäl på Gyllenklotrs lida klotunge ml dolter. Men det är detsamma, han skall gynna min plan mot fin wilja. Det rär twert om med mig, jag har arf att wänta och twä systrar. — Och jag, sade Nosenhjerta för sig sjelf, fom tankte bedja Kåvufwud itne tressera gubben för arfofrågon, få att jag funde få tillbringa aftonen ensam med Julia, och ar hennes läppar få det afgörande swaret: Jag måäste fria i dag, ty i morgon resa de. En sådan lymmel den der Kalhufwud, som wille inleda mig i en simpei intrig! — Dodd, jag wille ju sjelf tillstalla en intrig — för min