AHL Fähnt CH UU, UVI, 47 , Med segerns krans och dödens fammans wriden; Halft skymdt i tårar då wårt öga ler Och upp mot diktens — med glädje er; Det är ej wår, och ej in broders ens amt; Den ega wi ännu, ännu gemensamt. — Och när ett sorgens bud wårt öra slär Oh talar om, hur mången skön förheppning Af dödens lia skördats i fin knoppning, Wår broders smärta blir då äfwen wår. Wi glådjas oc med honom åt hwar bragd, Med tankens swärd, med sångens lyra wunnen, Ät hwarje sten til wishetstemplet lagd, Mt hwarje fång på folkets läppar funnen. Så hwarje kärlefsord, Å ton, hwar röst, Som till oss flyger öfwer hafwets bölja, (Ctit genswar finner i wårt trogna bröst; Men skulle med de andra stundom följa Ett bittert ord, ett hånfullt tal ocksä, Det når of ej; wi höra ej derpå. Men om fom nu på tårbestänkta wingar ett dystert rop kring wåra bygder far, Och från wår broders land sitt budskap bringar Om hopp, fom sweks, om nöd, fom buns Pit har Ren taggig frans att wrida kring hans tinning, Om höft, fom fom, men utan skördens winning, Om wissna ar på frusna åkertegar, Om öfwergifna hyddor, brutna stöd, Om bleka skaror, fom på fyllda wägar Med tunga feg gå ut att föka bröd, Om bittert qwal, fom blod och tårar pressar, Om hungerns död, fom ren fin bila hwässar; Då, dä, som af en blirt wårt hjerta tänds, Och fastare än förr det bandet känns, Som mellan of en gång i blod blef fnutet, OM, då wår bana bröts, dad ej blef brutet. Och stadigt griper då wår broders smärta Med kärlekokraft i djupet af wårt hjerta, Och öfwerallt, de unga som de gamla, Af hwad dem Herren gifwit, willigt samla En gärd, som mer än ord förklara må En kärleks makt, som aldrig kan förgå. Till denna offergärd af kärleksgåfwor Wår del wi wilja lägga, äfwen wi; En skörd af toner, utaf sångens håfwor, Mä trogen tolk utaf wår kärlek bli. Ej blott till lust wår sång wi stämme opp, Derwid wi knyte ock det glada hopp, Att den må flyga bort, förbytt i bröd, En ringa lindring i wår broders nöd. Att minska plågans stunder bittra, länga, Att torka en utaf de tårar många, Att wärja ett af hungerns grymma flag Se, derför, derför, sjunga wi i dag. Hwarjehanda. Fintligt bedrägeri. J ett hotel i Wien bodde en ung man, som utgaf sig för baron. En morgon underrättade han wärden, att han icke kunde träffas före aftonen, emedan han hade affårer att afsluta och måste afresa följande natt precist klockan twä. Han blef också werkligen borta hela dagen, år terkom till wärdshuset klockan 8 på aftonen och erfor der att en brefbärare redan tre gånger frågat efter hans bostad. Frems lingen ryckte på axlarna, men under det samtalet ännu war i gång och man ämnade sätta fig till rable Uhöre, inkom brefbäraren, fom han kände, och lemnade fremlingen ett bref och ett postqwitto lys dande på 1066 ror 32 ff. rgs. Köpmane nen frågade likgiltigt, om han fnart finAP lufta vnninaarnuamen . r—— nnn—-——— MMMM — —n—a) — — me I —u — Je. U 2CKtLW nn me rm Mc HMM — —